Fler och fler byggnadsarbetare går arbetslösa och varslen i
byggsektorn ökar markant. Det borde tyda på att marknaden är mättad, att vi
inte behöver bygga mer, att vi inte har någon bostadskö, att unga snabbt får
ett förstahandskontrakt och att alla som vill snabbt kan få tag i ett bra
boende som passar just deras behov och önskemål. Kort sagt, det verkar som om
bostadsmarknaden är perfekt.
Men. Nu är ju inte det där sant. Det råder brist på bostäder
i hälften av landets kommuner, en kvarts miljon unga är bostadslösa, kötiden
för en studentlägenhet i Stockholm är fem år, nyproduktionen av radhus och
villor har nästan avstannat, byggandet av små hyresrätter är det lägsta på decennier
osv osv. Samtidigt som fler och fler byggnadsarbetare tvingas ut i
arbetslöshet. Kan det vara så enkelt att marknaden självt inte klarar att lösa
bostadskrisen och att bostaden faktiskt inte är som vilken annan vara som
helst? Kan det vara så enkelt att det krävs lite aktiv politik för att få det
logiska – bättre att byggnadsarbetare bygger bort bostadsbristen än går
arbetslösa – att fungera?
