Herrklubbarnas tid är förbi.

För andra året i rad minskar andelen kvinnor i börsstyrelserna. Antingen så tror man att det bara finns ungefär en femtedel så många kompetenta kvinnor som män eller så tror man att det finns strukturer som håller kvinnor tillbaka. Jag är övertygad om det sistnämnda, kalla det patriarkat, glastak, könsmaktsordning eller vad du vill, men bilden är klar – kvinnor som grupp värderas lägre än män som grupp.

Näringslivet har visat oförmåga och ovilja att genom egna initiativ tillse att styrelseuppdragen fördelas jämt mellan kvinnor och män. För mig är det självklart att Sverige måste gå vidare med en lagstiftning om kvotering. Herrklubbarnas tid är förbi. I Norge infördes en sådan lagstiftning och där har andelen kvinnor i styrelserna gått från 7 procent år 2003 till 40 procent idag. Även EU-kommissionen arbetar nu fram ett förslag om kvoterade bolagsstyrelser.

Jag är feminist. För mig betyder det att jag ser maktstrukturer som baserar sig på kön OCH att jag är beredd att vidta åtgärder för att bryta dessa strukturer. Anders Borg säger sig också vara feminist och i dagens DN säger han sig se strukturerna, men han ser inte sitt eget ansvar. Att snacka duger inte om man är rikets finansminister, då har man verktyg. Snälla Anders, använd verktygen du har i din hand och våga göra skillnad.

(Och om nån undrar. Nej, kvinnor i börsstyrelser är inte lösningen på patriarkatet. Det är inte heller den viktigaste frågan. Att kvinnor får lägre lön, slitigare jobb, sämre pension, sexuellt exploateras och blir slagna är viktigare. Men förebildsskapet i att makt också kan vara en hon är inte att underskatta.)