torsdag 26 april 2012

söndag 22 april 2012

En viktig och rolig helg med (S) i Stockholm.

Den här helgen ägnar jag åt årsmöte med socialdemokraterna i Stockholm. Som ordförande i partidistriktet ägnade jag stora delar av första dagen åt att vara i talarstolen för att öppna, tacka partiordföranden som gästade oss, men framför allt delta i debatterna som föredragande för några av de 172 motioner som vi behandlar under helgen. Det är bra stämning, spännande politiska diskussioneer och bra beslut för att kunna göra Stockholm till en ännu bättre stad.

Och vill du se hur vi hade det på vår första dag så titta här.
På vår hemsida kan du följa besluten.

fredag 20 april 2012

Bättre att ta ansvar än att skuldbelägga hushållen för bolåneökningn.

Igår debatterade vi hushållens skuldsättning i riksdagen. Jag blev oroad när det i debatten bitvis tenderade att handla om ett skuldbeläggande av belånade hushåll.

Det är ett feltänk. Den som lånar till ett boende är inte ogenomtänkt eller oaktsam, snarare tvärt om. Hon har gjort ett livsval, och fullt medveten om att boendekostnaden blir hög. Hon tar också höjd för justeringar i räntan, men hon har stora krav på att politiken inte ändrar spelreglerna. Med allt annat lika så är inte höga bolån i sig ett problem för det hushåll som gjort ett medvetet val. Men om något händer.

Om räntan sticker iväg, till följd av att tillväxten avmattas, som idag sker som en följd av utebliven jobbpolitik, då rycker det i mattan under hushållens förutsättningar att planera sin ekonomiska situation. Eller om olyckan skulle vara framme, om civilingenjören som bor med familjen i drömlägenheten i Liljeholmen blir påkörd när han cyklar till jobbet. En sjukskrivning skulle göra att han förlorar mer än 7 000 kronor i månaden. Där rycks mattan för familjens trygghet i boendet undan.

Hushållen ska kunna räkna med att kalkylen håller. För det krävs långsiktighet: en aktiv jobb- och tillväxtpolitik, en politik för fler och bättre bostäder och robusta omställningsförsäkringar som håller måttet om olyckan skulle vara framme.

måndag 16 april 2012

Dagens viktigaste politiska händelse sker i Oslo.

Idag börjar rättegången mot Anders Behring Breivik vid Oslo tingsrätt. Med politiska motiv avrättade han kallblodigt unga socialdemokratiska aktivister på sommarläger. Han är en massmördare och för detta kommer han dömas, även om få av oss kommer känna att han får ett straff som står i proportion till brotten. Men han är inte bara en massmördare, utan också en terrorist. Dåden i Oslo och på Utøya var politiskt betingade och underblåsta av den extrema högerns värderingar.

Den extrema högern har under en längre tid var på frammarsch i Europa. I våra grannländer har högerpopulismen sedan länge vart del av det politiska etablissemanget. Och i Sveriges riksdag finns sedan förra valet ett öppet rasistiskt parti representerat. Det som skedde 22 juli 2011 var att Anders Behring Breivik, med ett terrorattentat, gick från ord till handling.

Det må vara viktigt att Sveriges finansminister avstår från att driva en politik för jobb och tillväxt i dagens vårbudgetmotion. Men som politisk händelse är den pågående rättegången i Oslo så många gånger viktigare. Alla människors lika rätt och värde är överordnat alla andra ställningstaganden. Den extrema högern står för allt det jag ägnar mitt liv åt att motverka.

Är det inte pinsamt låg ambitionsnivå?

Nu har jag läst den bostadspolitiska delen i vårbudgetpropositionen. Det gick fort. Och ärligt talat hade jag förväntat mig något mer med tanke på hur viktigt det är att få en fungerande bostadsmarknad för att inte Sverige ska gå miste om tillväxt & jobb och för att vi ska så starka i internationell konkurrens. Men det lilla som finns av konkreta förslag för att få igång nyproduktion av bostäder är till och med vagare än när partiledarna.

Det enda konkreta är marginella skattejusteringar som regeringen själv räknar med ska ge 400 ny lägenheter per år. Ja. 400 (sic!). Detta när samtliga bedömare ser ett behov av att komma upp i en långsiktig produktion av 35 000 – 40 000 bostäder per år. Nog är 400 lägenheter med än inga, men i relation till behovet så är det väl ändå pinsamt låg ambitionsnivå?

Om vårbudgeten kan du också i DN DN SvD SvD AB Expr.
Hela budgeten har du här.

fredag 13 april 2012

Jag träffade bostadsministern i morse.

Jag är orolig över att Sverige riskerar att halkar efter. En stagnerad bostadsmarknad och med massiv bostadsbrist, motverkar en dynamisk arbetsmarknad och försämrar matchningen och hotar Svensk tillväxt. Allt oftare får vi rapporter likt denna om priset för att regeringen avstår från att ta ansvar för bostadsbyggande.

Sverige förtjänar så mycket bättre. Sverige har inte råd att backa in i framtiden. Sverige kan byggas starktare, om bara regeringen skulle orka ta politiskt ansvar.

Denna oro för Sveriges framtid och frustration över att Sveriges fulla potential inte tas tillvara gjord att jag i morse gick upp 5.20 för att träffa bostadsministern. Här ser du vårt samtal.

Ett futtigt utspel.

Igår samlades regeringens fyra partiledare på ett bygge i Stockholm för att presentera den stora nyheten i årets vårbudgetproposition. Spännande tänkte jag. På ett bygge. Kanske äntligen orkar regeringen ta ansvar för Sverige. Kanske en satsning för klimatomställning och renovering av miljonprogrammets lägenheter eller en stimulans för att komma igång med nyproduktion av bostäder. Det skulle verkligen behövas efter år av passivitet från regeringen och stagnation på bostadsmarknaden.

Men icke. Det blev ett futtigt utspel med en nödlösning och en marginell justering.

En kvarts miljon unga vuxna är bostadslösa. Tre av fyra kommuner har brist på hyresrätter. Tillväxten i hela landet hämmas av bostadsbrist. Regeringens nödlösning på detta är att underlätta andrahandsuthyrningen. I pressmeddelandet skriver de att det ska frigöra 20 000 lägenheter. Igår när jag träffade bostadsministern säger han att han tror att det kan ge 10 000 lägenheter. Vice stadsministern säger att det är mycket osäkert hur många lägenheter som går att frigöra. Detta ska ställas mot att samtliga bedömare ser ett behov av ett tillskott på bostadsmarknaden med 35-40 000 bostäder per år, vilket är nära dubbelt så mycket som det byggs idag. Visst kan det vara värt att titta på förslaget, när vi väl får se det i text. Varje ny lägenhet är bättre än ingen. Men Nej. Att hyra in unga vuxna i varandras källare är inte lösningen på bostadsbristen. Det är inte så vi bygger Sverige starkt inför framtiden.

Efter flera år av konsekvent missgynnande av hyresrätten så är det idag ungefär 2 000 kronor dyrare att bo i hyresrätt varje månad jämfört med att bo i ett ägt boende. Då föreslår regeringen en marginell justering av fastighetsavgiften för flerbostadshus och några års förlängning av fastighetsavgiftsfrihetn för nyproduktion. Jo det är ett steg i rätt riktning, men ärligt talat. När näringsministern själv ska skryta med förslaget så säger hon att det skulle kunna innebära en hyressänkning med en (1) procent så är det nog inte mycket att skryta med i kostnadssänkning. Men skulle det ge mer lägenheter då? Hm. Jo, och som sagt, varje ny lägenhet är välkommen, men regeringen själv beskriver det som att på kort sikt ger det marginella ökningar av nya bostäder, men på längre sikt kan det bli 400 per år. 400 (!), och även detta ska ställas mot behovet av 35-40 000 nya bostäder per år.

Ärligt talat. Det duger inte. Sverige har inte råd att gå miste om den potentiella tillväxt som går förlorad för att vi har en stagnerad bostadsmarknad som hämmar rörligheten på arbetsmarknaden. En fungerande politik för jobb och tillväxt kräver politiskt ansvarstagande, också för att bygga bort bostadsbristen.

Om utspelet skriver också DN SvD Expr

måndag 9 april 2012

Ägarlägenheter är ett fiasko, och jag vill inte se den framtid som kan göra det till en succé.

Läser expressens ledare om fiaskot Ägarlägenheter. Och måste ge dom rätt, inte bara i att det är ett fiasko, utan också i vad som krävs för att det ska kunna bli en succé. För att behovet av ägarlägenheter ska öka krävs att vi ändrar hela vår syn på varandra och samhället.

Det krävs att vi ser bostaden som bara en kapitalvara vilken som helst. Där den som råkar vara ekonomiskt lyckligt lottad kan köpa sig ett knippe lägenheter och sedan hyra ut till den som kan betala högst med en försvagad besittningsrätt. För syftet med ägarlägenhet är inte att bo, utan att äga och tjäna pengar på att andra behöver bo. Alltså ytterligare ett steg tillbaka till det som vi kallar det gamla klassamhället.

Jag delar som sagt analyser, men inte framtidsvisionen. Jag vill vara med och bygga bort bostadsbrist och segregation. Jag vill vara med och låta fler människor få frihet i sitt boende, och frihet att välja det boende som just för tillfället passar bäst. Jag vill vara med och ta ansvar för att Sverige byggs starkare och att friheten för oss som bor här ökar.

Så sorgligt att vi har en regering som vägrar ta ansvar för att bygga Sverige starkt, utan istället hänger sig åt våta drömmar om att gå tillbaka till en tid där kapital- och bostadsmarknaden spelade helt fritt.

söndag 8 april 2012

Drömmen om det egna huset långt borta.

I veckan innan påsk reste jag runt i sydöstra Sverige. På två dygn besökte jag tre län och fyra orter, och gjorde fjorton besök. Bland annat ett mycket spännande samtal med herrarna här till höger - ledningarna för trähusföretag och branschorganisationen TMF.

Mycket av samtalet kretsade kring att färre och färre kan förverkliga drömmen om att flytta till ett eget hus. Nyproduktionen av småhus sjunker. Allt för få unga familjer får möjlighet att ta lån till det första huset, och dessutom fördyras husen genom stelbenta regler. Dessutom skapar skattepolitiken inlåsningseffekter på bostadsmarknaden och gör det "olönsamt" för den som vill flytta från ett avbetalt hus när man inte längre orkar med trädgården och egentligen skulle vilja att en ung familj fick möjligheten att flytta in.

En bostadspolitik som möter människors behov och som underlättar rörlighet i hala landet är nödvändig för att Sverige ska kunna stå starkt inför framtiden. Det behövs helt enkelt en regering som orkar och vill ta ansvar för hela Sverige.

Om krisen för småhus kan du läsa här.

måndag 2 april 2012

Morgan Eklund gästbloggar om Norrköping som orkar ta bostadspolitiskt ansvar.

Den statliga bostadspolitiken är viktig, rentav avgörande - inte tal om det. Men också kommunala insatser kan göra stor skillnad. Det gäller inte minst för dem som har svårt att själva få och kanske framför allt behålla en egen bostad.

Därför har vi i Norrköping inrättat en bostadssamordning, som samordnar kommunens bostadssociala arbete för flera inblandade kommunala nämnder. Förutom samordning och rådgivning gör man flera egna aktiva insatser. För att ta två exempel:

Man arbetar med vräkningsförebyggande arbete, riktat direkt mot de familjer som riskerar att avhysas. Jämför man 2011 med 2008 så har man på dessa år minskat antalet verkställda avhysningar totalt i kommunen med mer än hälften, och antalet berörda barn med ungefär två tredjedelar. En viktig del i arbetet är samverkan mellan kommunen och såväl privata som offentliga hyresvärdar.

Dessutom förser man de som av särskilda skäl behöver det (exempelvis efter en längre behandlingshemsvistelse) med stödlägenheter – en vanlig lägenhet någonstans i staden men där kommunen garanterar hyran och eventuella skadekostnader. Dessutom finns ett antal bostödjare som jobbar med att stötta de som bor i stödlägenheterna med det som behövs för att klara ett eget boende. Efter en tid går stödlägenheterna ofta över till ett vanligt hyresavtal för den enskilde. Trots bostadsbrist i övrigt lyckas man än så länge hitta stödlägenheter till dem som är i behov av det. Även här spelar samverkan med hyresvärdarna en viktig roll.
Aktiva insatser kan göra skillnad.

Om vi ser bostad som en rättighet för alla krävs också aktiva insatser på både statlig och kommunal nivå. Självklart kan vi bli bättre, även i Norrköping. Men mycket görs. Kan regeringen säga detsamma om de statliga insatserna?

Morgan Eklund
är ordförande Norrköpings socialnämnden

och socialdemokrat.