Min jullovs-box i år var Downton Abbey, en serie om intriger hos den brittiska överklassen och deras tjänstefolk i början av 1900-talet. Rekommenderas. Det är svårt att inte glädjas över att utvecklingen har gått framåt, och hur mycket som skett i Europa under 1900-talet. Men jag tänker också på de politiskt medvetna unga kvinnor som idag väljer Margaret Thatcher som förebild. Hon som står symbol för hur krafter i slutet av 1900-talet gör sitt bästa för att trycka tillbaka demokratins landvinningar.
För att friska upp minnet lite på kvinnor som, likt mig, var barn under hennes tid som premiärminister. Margret Thatcher hade som mål att kraftigt skära ner välfärdsstaten och att knäcka fackföreningsrörelsen. Till stora delar lyckades hon. Fattigdomen och klyftorna i Storbritannien växte och under lång tid var löntagarna stukade och kuvade. Margret Thatcher var en anhängare av dödstraff. På den internationella scenen valde hon, som parhäst till Ronald Reagan, tydligt sida. Hon samarbetade med Chiles diktator Augusto Pinochet, var motståndare till ekonomiska sanktionerna mot Sydafrika och stämplade ANC som terrorister. Margaret Thatchers konservativa politiska inriktning gav sig också uttryck i att hon röstade mot att göra det lättare att uppnå skilsmässa och förbjöd myndigheter att beskriva homosexuella relationer som något annat än onormalt.
Allt detta skedde under en tid då vi i norden byggde vidare på frihetsprojektet välfärdsstaten. När 90-talet kom stod våra två delar av Europa helt olika rustade. Att Reinfeldts regerings politik undergräver förutsättningarna för gemensam välfärd, pressar ut löntagare ur fackföreningarna och hämmar solidaritet och frihet torde vara uppenbart för alla och en var. Men när unga kvinnor i hans närhet så öppet deklarerar var de får sin politiska inspiration ifrån då blir jag orolig. För mig handlar politik om att förändra och förbättra, med sikte på framtiden. Inte om att gå bakåt där gamla lösningar och ofrihet står att finna.
