torsdag 29 juli 2010

Kampen mot fattigdom hänger ihop med kampen för jämlikhet.

Jag har fått många kommentarer kring att jag är kritisk till att barnfattigdomen ökar. Kloka Lena Sommestad beskriver tydligt hur kampen mot fattigdom hänger intimt samman med kampen för jämliket.

Den etablerade fattigdomsdefinitionen i EU säger att den som är fattig har en inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten. Denna definition är nära knuten till samhällets inkomstfördelning.

Läs hela artikeln här.

Valet i höst står mellan fler jobb och ökad jämlikhet eller fortsatt sänkta skatter och ökade klyftor. Om man väljer det senare kommer fattigomen per automatik fortsätta öka fattigdomen. Det vill inte jag.

söndag 18 juli 2010

fredag 16 juli 2010

Tunt borgerligt utspel om familjepolitik.

Idag har de fyra högerpartierna gjort ett utspel riktat till barn-familjer. Du kan läsa det från källan här. Det är vaga formuleringar om gemensam föräldramånad, överväga höjt underhållsstöd och studerande föräldrars situation bör förbättras. Men det finns inga pengar och inga konkreta förslag. Och sen är det den vanliga ramsan om vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonus. Den förstnämnda har minskat barns rätt till förskola och den sistnämnda har inte lett till ökad jämställdhet.

Vore det då inte på sin plats att summera vad de borgerliga gjort. De har ju vart regering och styrt över hur rikets resurser prioriterats under de gångna fyra åren. Hade man velat förbättra situationen för barnfamiljer så borde kanske några små steg ha tagits så man kan se riktningen.

Barnfattigdomen beräknas öka med närmare 50 procent mellan 2006 och 2010. Jämställdhetsbonusen har inte gjort föräldraförsäkringen mer jämställd. Antalet barn per anställd i förskolan har ökat till 5,4 barn 2009. Det är ett bokslut som tydligt visar att barnen fått stå tillbaka för den ideologiskt drivna skattesänkarpolitiken.

Det finns ett alternativ - en modern rödgrön familjepolitik. I vårens skuggbudget avsätter vi resurser för krafttag mot barnfattigdomen och vårt mål att antalet barnfamiljer som är i behov av försörjnings-stöd ska minska med 50 000 till 2015. Vi budgeterar för att förbättra villkoren för de ensamstående föräldrarna genom höjt underhållstöd, flerbarnstillägg och bostadsbidrag. Dessutom avsätter 100 miljoner till barnomsorg på obekväm arbetstid, 12 miljarder för att öka kvalitén i välfärden. Och har konkreta förslag för rätt till förskola för alla barn, gemensam månad när barnet är nyfött, avskaffa VAB-intygen, höjt tak i havandeskapspenningen...

Listan kan göras lång. Men sammanfattningsvis är ledstjärnan att i möjligheternas land ska alla barn ha samma chans att förverkliga sina drömmar.

Mer om utspelet: DN, svt, SvD

Barnfattigdom - en skugga över Sommarsverige.

Idag är första dagen på länge som jag inte är på stranden med mina barn. Istället skriver jag på newsmill om det och om hur regeringen sviker barnen. Läs gärna artikeln här.
Men imorgon åker vi till vårt söderorsbad igen.

onsdag 14 juli 2010

Kö på akuten på SöS, men inte för alla.

Läser i DN om kö på akuten på SöS. Vill påminna om att i det moderatstyrda Stockholm är det möjligt att köpa sig före i kön.
Så ges vård efter plånbok och inte efter behov.

En cynisk och oanständig politik i siffror.

Arbetsförmedlingen presenterat nya siffror om vad som skett med de utförsäkrade. Se här. För varje rapport blir det allt tydligare att det är meningen att sjuka människor ska igenom ett stålbad.

Efter en bestämd tids sjukfrånvaro trillar man ur sjukförsäkringen, oavsett hur sjuk man är. Alla kastas ut i kallt vatten då de passerar den administrativa datumgränsen. De som inte kan simma (över-huvudtaget delta i något program på AF) fiskas upp efter tre månaders karenstid.

Vad visade statistiken då? Ja, samma som tidigare. Ungefär 3% har gått till arbete och en tredjedel bedöms vara så svårt sjuka att de fiskas upp och in i sjukförsäkringen igen.

Har de som är kvar på AF kommit närmre arbetsmarknaden som moderaterna påstår? Nej. Den största delen av dessa bedöms vara sjuka, men ha förmåga att delta i något program på AF. De kan alltså gå på möte nån gång i veckan, men de kan inte arbeta. De är sjuka, men utförsäkrade. Blev de friskare av utförsäkringen? Knappast, men de blev fattigare.

Det är en cynisk och oanständig politik till ett alldeles för högt pris för alldeles för många människor.

torsdag 8 juli 2010

Trött med glad efter en bra S-dag i Almedalen

Tydlig S-prioritet på rätt till barnomsorg också när föräldrarna söker arbete eller jobbar kvällar och nätter - det är en politik för arbetslinjen på riktigt.
Och en strålande Sahlin scenen i Almedalen.

tisdag 6 juli 2010

Vad gör en vanlig politiker på Almedalen?

Det behror nog i och för sig vad man vill. Jag vill ha ett Sverige där var och en av oss ges rätt och förutsättningar att förverkliga våra drömmar Jag vill ha ökad jämlikhet och regeringsskifte. Så här såg min första Almedagsdag ut.

Började dagen med en panel hos Personskadeförbundet RTP under rubriken Stolpe ut från rehabiliteringskedjan. Du kan se seminariet här och läsa RTP:s ordförande Pelle Kölheds kommentarer här.

Sedan ner till LO:s hus för ett panelsamtal om rehabilitering under den uppfodrande rubriken Mycket snack och lite verkstad.

Bjudmat/-dryck är ju ett känt koncept i Almedalen. Om man jobbar med politik för de som har det allra tuffast i Sverige så blir man inte bjuden på vin och snittar, men Stadsmissionen bjöd på soppa till lunch från sitt soppkök i anslutning till mitt nästa seminarium Fattigast av alla – ensamstående mammor.

Det var dagens känslomäsigt jobbigaste seminarium. Jag kom upp efter att den ensamstående mamman Gunilla berättat om sitt liv, om hur hon vänder på varje krona och hur hon får stöd från Stadsmissionen. Gunilla blev utförsäkrad vid årsskiftet efter det genomgick hon en operation och låg på sjukhus utan att få komma tillbaka in i sjukförsäkringen. I statistiken räknas hon en av de som högern kallar för ”valt att vara i aktiviteter och på väg till arbete” när hon ligger på operationsbordet och är utförsäkrad. Jag kokar inombords igen när jag tänker på Gunillas berättelse. Sån oanständighet ska inte behöva finnas i Sverige på 2000-talet.

I en paus fick jag sitta på heta stolen hos Almegas bloggare hos H12.

Mitt sista seminarium för dagen var Det frivilliga arbetet och välfärdsstaten arrangerat av Forum för frivilligt socialt arbete. En spännande diskussion om gränsdragningar och där jag tog på min lott att slå hål på myten om att det är en ödesbestämt att vi i framtiden inte kommer ha råd med välfärd för alla.

Det sista jag gjorde var att träffa en riktig bloggare Claes Krantz och kloka Anna-Marie Lindgren i ett samtal med Eric Sundström. Du kan se oss här på Studio Almedalen.

torsdag 1 juli 2010

Rapport från ett kallt Sverige - mina senaste besök på AF och FK.

Har ägnat två dagar åt besök på arbetsförmedlingar och försäkringskassor i södra Sverige. Jag har prata med de som tvingas verkställa utför-säkringspolitiken, och fått höra de mest hårresande historier om hur människor drabbas.

Om hon som kom direkt från psyket på S:t Sigfrids till inskrivning på arbetsförmedlingen efter utförsäkring. Om byggnadsarbetaren med hjärtsvikt som efter utförsäkring nekas återinträde i sjukförsäk-ringen och som vid 61-årsålder måste skola om sig för att sen få vara på arbetsförmedlingen. Om den utförsäkrade med djup depression som hade fobier mot att möta människor så inskriv-ningssamtalet till arbetsförmedlingen var på en parkeringsplats. Om hon som fick ersättningen sänkt med 5 000 kr bara för att hon vart sjuk för länge och utförsäkrades. Om den 60 åriga lokalvårdare som efter tre handledsoperationer inte klarar av att gripa, bära eller hålla i något och efter utförsäkring nekas återinträde i sjukförsäkringen. Och många, många fler.

Det är en ovärdig sjukförsäkring som behandlar sjuka människor så illa. De arbetsförmedlare och försäkringskassehandläggare jag mött gör verkligen sitt yttersta, men de skulle bryta mot lagen om de behandlade människor anständigt. Lagen måste ändras.

Idag fyller utförsäkringspolitiken 2 år.

Det har idag gått två år sedan de nya reglerna i sjukförsäkringen började gälla. Redan från början gick åsikterna om förändringarna vitt isär. Många experter var kritiska. Oron bland dem som skulle drabbas av reglerna var stor. När beslutet fattades applåderade de borgerliga ledamöterna i riksdagen ivrigt.

Nu kan vi utvärdera förändringarna. Låt mig ge några exempel:

William råkade ut för en whiplash-skada men klarar att jobba halvtid med att utveckla affärssystem. Han blev utförsäkrad och tvingas delta i introduktion på arbetsförmedlingen för att han ska få en chans att delta i arbetslivet igen, som regeringen säger. Men William behöver ingen introduktion, han har redan ett jobb.

En 60-årig egenföretagare drabbades av en reumatisk sjukdom. Genom att inte acceptera sjukskrivning på heltid kan företaget ändå hållas igång och de fyra anställda får behålla jobben. Men så slog stupstocken till och att delta både i introduktionen på Arbetsförmedlingen och driva företaget är omöjligt. De anställda riskerar att bli arbetslösa.

Sara drabbades av svininfluensan, blev svårt sjuk och låg nedsövd i två månader, kopplad till en konstgjord lunga. Hon förlorade också det barn hon väntade. I mars tog hennes sjukpenningdagar slut och hon står utan inkomst, trots att hon är långt ifrån återställd.
De nya reglerna får rent absurda konsekvenser och exemplen är otaliga.

Regeringen har satt upp en administrativ tidsgräns för hur länge man får vara sjuk – en stupstock. Vid årsskiftet passerade cirka 15 000 personer den gränsen och tvingades ut ur sjukförsäkringen. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson försäkrade att det bara var personer som orkade jobba som skulle överlämnas till Arbetsförmedlingen. När verkligheten kom ikapp Cristina Husmark Pehrsson visade det sig att ungefär 40 procent var så sjuka att de inte ens klarade att gå möten hos Arbetsförmedlingen.

Vad säger då Cristina Husmark Pehrsson till de människor som drabbats av den cyniska politiken? Socialbidrag är hennes lösning och hon uppmanar sjuka människor, som borde få del av den försäkring de betalat för, att gå till socialkontoren. Därmed gör hon inte bara människor fattiga, hon vältrar också över kostnader på kommunerna. Det är pengar som skulle kunna användas för att förbättra skolan och äldreomsorgen.

Jag vill ha en helt annan politik. Den som kan jobba ska självklart göra det. Men vi kan alla bli sjuka eller drabbas av en skada. Den som är sjuk och inte kan arbeta ska ha rätt till en sjukförsäkring som ger snabb rehabilitering tillbaka till arbete och ekonomisk trygghet under den tid det tar. En socialdemokratiskt ledd regering kommer att avskaffa stupstocken och införa en ny sjukförsäkring som tar hänsyn till varje individs unika situation.

Sverige har råd med en anständig och solidarisk sjukförsäkring. Den 19 september bestämmer du hur Sverige ska se ut i framtiden.