torsdag 2 december 2010

Oproportionerlig debatt om förmögenhetsskatt.

Jag är inte nöjd. Jag har högre ambitioner för välfärd och jämlikhet. För att höga ambitioner ska kunna förverkligas krävs också att man kan redovisa baksidan – hur det ska finansieras. I valrörelsen mötte jag många som ifrågasatte vår trovärdighet på just frågan om finansiering.

För att det ska vara möjligt att finansiera välfärdsambitioner med ett högt skatteuttag krävs en bred tilltro till skattesystemet som sådant. Man måste helt enkelt känna sig trygg med att andra inte fuskar för att själv vara beredd att betala. Helt logiskt. Idag är skattesystemet ett lapptäcke av olika avdrag, undantag och ned-sättningar. Det behövs en helhetsöversyn av skattesystemet.

Jag vill ha ett samhälle där vi bidrar efter förmåga och får del efter behov. Och jag vill ha ett skattesystem som är tillväxtdrivande, förutsägbart och rättvist. För att nå dit krävs som sagt en översyn av helheten då delarna samspelar. Det handlar om momssatserna, om avdragsrätterna, om hela företagsbeskattningen, om inkomst-skatterna, om beskattning av fastigheter, om miljö- och energi-skatter och om huruvida det går att finna en väg att beskatta förmögenhet.

Det sistnämnd, beskattning av förmögenheter, väcker en opro-portionerlig debatt så fort det nämns. Jag står fast vid det jag hela tiden sagt. Jag tycker det är rimligt att en framtida skatteutredning också tittar på möjligheten att inte bara beskatta arbete och konsumtion och hur de som har stora förmögenheter ska få vara med och bidra mer. Självklart ska även en eventuell skatt på förmögenhet utformas enligt principerna tillväxtdrivande, förutsägbarhet och rättvisa.