lördag 12 juni 2010

Jag tror på vård efter behov - inte på ödet.

I SvD rullar den ideologiska attacken mot den generella välfärden vidare. Med en klang av ödesbestämd domedag hävdar man att välfärden kommer bli så dyr att människor måste betala allt mer ur egen ficka.

Privata försäkringar och gräddfiler hör inte hemma i den offentligt finansierade välfärden. Det är vare sig effektivt eller rättvist. Med marginell egen privat insats kan man ta skattemedel i anspråk som annars skulle gå till dem som har störst och mest akut behov, vilket ökar klyftorna mellan människor. Det blir plånboken, inte behoven som avgör vilken vård man får.

Jag tror inte på ödet. Problemet med finansieringen av välfärds-tjänster är inte att det saknas resurser. Det är en politiskt konflikt som handlar om fördelning. Det första och viktigaste för att klara välfärdens framtida finansiering är fler jobb. Det ger stark ekonomi och möjlighet att utveckla välfärden. Vi måste främja hälsa och arbeta förebyggande för att förhindra sjukdom och hjälpbehov i framtiden. Men också fortsätta Sverige framgångsrika arbete när det gäller innovationer som har bidragit till att effektivisera vården och omsorgen.