onsdag 29 juli 2009

Barnfattigdomen växer

Idag startar en viktig artikelserie i Expressen om barnfattigdom. Ojämlikhet mellan barn växer och syns alltid, men på sommarlovet kan det bli extra kännbart. För många barn innebär sommarlovet resor, bad, glass, djurparksbesök och många andra upplevelser. För andra barn finns inte mycket att berätta när skolan börjar igen och sommaren ska redovisas. Det handlar om de barn som växer upp i familjer med mycket dålig ekonomi.

Vi genomgår just nu en mycket djup ekonomisk kris som i Sverige förvärras av en passiv regering som, mot alla experters inrådan, väljer att inte göra någonting. I kölvattnet av den ekonomiska krisen får nu kommunerna stora problem med ekonomin. Det drabbar redan nu skola, barnomsorg och fritidsverksamhet. Inget gör mig så upprörd som när barn får betala priset för dåliga politiska beslut.

Barndomen går inte i repris. Det som händer under uppväxtåren följer med in i vuxen ålder och påverkar människor under hela livet. I Sverige på 2000-talet borde det vara självklart att alla barn ha något roligt att berätta när skolan startar igen.

tisdag 28 juli 2009

Möjligheten till vinstutag är inte ett ansvarsfullt sätt att hantera skattepengar.

Om några veckor börjar mina yngsta döttrar i skolan. Mycket av mina tankar kretsar kring skolan: Kommer lärarna att vara bra? Kommer de klara av att äta i matsal? Kommer de få kompisar? Kommer skolan att ha resurser nog att ge mina döttrar en bra miljö för inlärning?

Mina yngsta döttrar kommer att gå i samma skola som sin storasyster. Under de två år hon gått där har nedskärningarna vart påtagliga. Från en dag till en annan minskade personalstyrkan på fritids med en person. De har inte längre någon musiklärare. Och de vuxna i klassrummet har blivit färre.

I Stockholm drabbas alla barn av de politiskt medvetna nedskärningarna. Det gör mig ursinnig när barn får betala för en ekonomisk kris som rullar in över landet medan de borgerliga i Stadshus och regering stillasittande se på. Hade jag haft mina barn i friskola (vilket är vanligt i Stockholm) hade jag dessutom sett hur ägarna kunnat plocka ut vinster ur skolan på bekostnad av barnens undervisning.

De förändringar som Carin Jämtin i dagens DN-debatt föreslår viktiga. Både för de barn som går i friskolor, men också för att säkra en bra skola för alla barn. Idag tillåts friskolor plocka vinst från skattepengar, som vi alla betalt för att vi vill ha en bra gemensam välfärd. Möjligheten till vinstuttag är inte ett ansvarsfullt sätt att hantera skattepengar.

fredag 24 juli 2009

F-kassan kan inte verkställa beslutet om VAB-intyg.

Jag vill avskaffa VAB-intygen. Och har i tidigare inlägg beskrivit hur de är ineffektiva, dyra och krångliga.

Från högerpolitiker har man hela tiden hävdat att det inte är sant. I en debatt i riksdagen i våras sa den moderata riksdagsledamoten Helena Rivière till mig ”Hur krångligt kan det vara? Att tillhandahålla den här blanketten och att skriva under som förskolan gör är inte så himla krångligt. Det är en enkel blankett att fylla i.”

Idag rapporterar ekot att F-kassan kan tvingas ta bort kraven på VAB-intyg under hösten för att underlätta för pedagogisk personal och föräldrar som VAB:ar vid en eventuell influensapandemi. Är inte det bevis nog för att intygen i sig krånglar till livet för de som ska jobba med våra barn, för redan stressade småbarnsföräldrar och för hårt pressade handläggare på F-kassan?

Jag ser med spänning fram emot hur regeringen kommer att reagera på att en myndighet tvingas åsidosätta regeringens rigida krav på jaga och misstänkliggöra föräldrar med snoriga ungar.

söndag 19 juli 2009

"Skuld & Skam" -metoden fungerar inte

Idag läser jag om hur KD vill införa ett nationellt abortregister med personnummer. Ett register som inte per automatik skulle ha några positiva medicinska effekter för kvinnohälsan och som näppeligen skulle ha en avskräckande effekt för den som har oskyddat sex.

Enda skälet jag kan se är att ytterligare skuldbelägga de kvinnor som känner sin tvingade att fatta den, ofta jobbiga beslutet, att avbryta en oönskad graviditet. ”Skuld och skam” -metoden fungerade inte vid förra sekelskiftet och den fungerar inte i Polen, Nicaragua eller på Irland.

Andra delar i Miltons utredning har KD inte jublat över, som exempelvis dagen-efter-piller hos skolsköterskan. Om syftet är att minska antalet ofrivilliga graviditeter så visar all erfarenhet att det är mycket effektivare att öka tillgången till preventivmedel än skuldbelägga sexuellt aktiva kvinnor. Och rätten till fria och säkra aborter måste finnas för att säkra kvinnors mänskliga rättigheter.

måndag 13 juli 2009

Hemester - bara för överklassen

Orättvisor gör mig förbannad och det är nog huvudingrediensen i min politiska näring. När orättvisor slår blint mot barn blir jag nästan galen, och nu ökar barnfattigdomen i Sverige igen.

Om nån månad kommer tusentals barn komma tillbaka till skolan och inte kunna svara på frågan ”Var har ni vart i sommar?” Barn i familjer där man inte har råd att åka på semeste. Utlandssemester är inte att tänka på, men inte heller en dag i Kolmården eller en vecka på campingplats är möjligt. Dessa barn har hemmasemester i parken och på närmsta strand med en mamma som verkligen slår knut på sig själv för att ge sina barn några härliga dagar innan hon kallas in till sitt deltidsvik igen.

Idag läste jag om en ny trend – Hemester. Så kallas det när överklassen är hemma. Men sen visar det sig att de inte är hemma. De väljer segling i Marstrand och lantliv på Österlen istället för Saint Tropez. Så hemester är inget man kan svara i skolan om man vart i den kommunala parkleken under sommaren. Hemester är ämnat för överklassen.

lördag 11 juli 2009

Det är inte avstämningsmötena i sig som är problemet.

F-kassans avstämningsmöten leder inte snabbare tillbaka till arbete skriver professor Hetzler på DN-debatt idag och drar slutsatsen att dessa borde tas bort. Jag kan nog tycka att det är en lite snabbslutsats att dra. Lite som att dra in stödet till Tanzania som efter decennier av svenskt bistånd fortfarande är fattigt.

Jag tror att det behövs lite djupare analys innan man skrider till verket. Vad gäller regelförändringar i sjukskrivningsprocessen så har det dock inte vart analys och eftertanke som präglat regeringens förändringar, snarare racerfart med bulldozer.

Avstämningsmötenas syfte är att göra en bedömning av bästa sättet för den sjukskrivne att komma tillbaka i arbete. Mötet i sig ger inget arbete. Istället för att avskaffa avstämningsmöten skulle jag vilja stärka förutsättningarna för att de ska kunna ge effekt – jobb. Det skulle kunna ske genom:

- Tidigare lägga avstämningsmöten så att tiden av passiv sjukskrivning förkortas. Samtidigt som F-kassans första sållning går snabbare så att arbetet fokuseras de som behöver stöd.

- Ge också arbetsgivaren lagstadgad skyldighet att delta vid avstämningsmöten. Idag är det bara den sjuke som har den skyldigheten men det är ju från arbetsplatsen hon är sjukskriven.

- Ge F-kassan verktygen att sätta in den rehabilitering som behövs för den enskilde individen. Regeringen har kraftigt minskat F-kassans resurser för köp av rehabiliteringstjänster.

- Och inte minst viktigt: Ändra regelverket! Med de nya rigida reglerna som regeringen infört så slipper arbetsgivaren sitt ansvar efter ynka 180 dagar. Då prövas den sjuke mot hela arbetsmarknaden och om hon har någon restarbetsförmåga till något arbete någonstans på arbetsmarknaden så tvingas hon säga upp sig för att gå arbetslös istället för att få stöd tillbaka i arbete.

fredag 10 juli 2009


Tillgänglighet, en fråga om prioriteringar.

Tillgänglighet blir så lätt en fråga som diskuteras i negationer. Men i grund och botten är det en rättvise fråga och en fråga om att dra nytta av alla de resurser som ett samhälle har.

På arbetsmarknaden handlar det om att ge förutsättningar för alla människor att arbeta och få möjligheten att göra rätt för sig. Här för jag en seglivad kamp mot de borgerliga. Deras förändringar av sjukskrivningsreglerna gör att sjuka människor riskerar att förlora sin försörjning utan att ge stöd och hjälp tillbaka i arbete. Brisen på rehabilitering och stöd till alternativa arbetsmarknader slår också mot alla de människor som på grund av funktionsnedsättning diskriminerats från arbetsmarknaden och inte tillåts delta.

Men tillgänglighet handlar också om att det offentliga Sverige ska vara tillgängligt för alla. Idag rapporterade SvD (och nu oxå DN) att drömmen om att Stockholm ska vara världens tillgängligaste stad verkar gå om intet. Den moderatledda majoriteten i Stadshuset prioriterar, inte helt oväntat, fortsatta skattesänkningar istället för att bygga en stad för alla.