Jag skyller inte krisen på regeringen, det vore slarvigt, men varje lands regering har ansvar att föra en politik som motverkar krisens konsekvenser. Vår regeringen gör det inte. Krisen slår hårdare mot Sverige än mot omliggande länder.
Om man vill att vi ska dela på bördorna i svåra tider finns det två sätt att agera.
1. Stimulera ekonomin. Under vintern har (S) föreslagit bla stöd till kommunerna så att man kan behålla välfärdsarbetare, höjt barnbidrag och höjt bostadstillägg för pensionärer. Regeringen har sagt nej. Och fortsätter likt en tjurig treåring att säga nej till åtgärder om skulle kunna få fart på Sverige.
2. Omställning av arbetsmarknaden för att kunna möta en högkonjunktur väl rustad. Det handlar tex om utbildning och satsning på gröna jobb. Regeringen har ägnat två år åt att rusta ner A-kassan, arbetsförmedlingen och vuxenutbildningen, och i tilläggsbudgeten föreslår de 400 nya platser i yrkesvux. Det räcker knappt till åtta procent av de som nekats efter att platserna tagit slut.
Enligt regeringens egna prognoser sjunker kommunernas skatteunderlag med 15 miljarder. Samtidigt lånar regeringen 15 miljarder till statsbudgeten, men inte för att värna välfärden, utan för att sänka skatten – mest till den som har mest. Det ökar inte köpkraften nämnvärt och det ger inget stöd till välfärden. Det är inte bara en orättvis politik, det är en politik som inte funkar.
Nu tvingas andra att agera. Riksbanken kan inte värna pensionärernas ekonomi, förbättra försäkringsskyddet för den som blir av med jobbet eller se till att kommunerna slipper sparka barnskötare som väl behövs i verksamheten. Riksbanken gör det enda de kan för att stimulera ekonomin – sänker räntan.
